Hajk onsdag-torsdag

På onsdag var det start för vandringshajken. Sträckan vi gick första dagen var 18 km MED packning. Det var ett justerande de första kilometrarna så att ryggsäckarna fick en bättre passform till scouternas kroppar.

Naturen i Danmark var inte alls som vi/jag var beredd på. Det var mer böljande och vandringen blev en positiv naturupplevelse. Bokskogar och fina hagar att vandra i. På vandringen hade vi 3 stationer och den första var en kompassuppgift (som bröderna Jonsson var en höjdare på i den yngre gruppen) och en uppgift där vi byggde ett "T" som var exakt 1 m högt. Med den mätte vi höjden på en backe genom att hålla den vågrät/lodrät med hjälp av ett snöre med en tyngd i. Scouterna kan säkert förklara mer.

Den andra kobntrollen var en morsekontroll och den gjorde bara de äldre. Den yngre gruppen valde att gå vidare för att inte bli för sena. Då kom vi istället fram i tid för att tillverka pilar och testskjuta dem. Här ser ni Louise med pilen i luften. Louise var inlejd i den yngre gruppen i slutet.

Till slut km vi fram och där hade de servering av dagens middag som var en "Wokvariant" med kyckling. De smakade mycket bra. Det måste vi ledare medge att scouterna är otroligt bra på att äta. Det blir så viktigt att få i sig mat när man lever ute som vi gör på läger. Som ni ser var inte ankomsten så väldigt tidigt utan när vi hade fått i oss mat var det bara att göra ett vindskydd för att sova i. Den här gången gjorde vi på ett annorlunda sätt där vi hade slanor på 3 små 3-fötter som vi hade surrat och som vi sedan lade en pressening över. Det blev till slut ganska mysigt men kankse inte anpassat för småspring på natten.....Det blev som ett litet tält. Utrymmet var väl inte det bästa, så man kanske inte ska lägga benen och armar härs och tvärs när man är på väg att somna/Robin/.

När det blev morgon var det bara att dra av presseningen så vaknade vi alla så smidigt och var SÅ här glada.

Sedan var det bara ett par km hem till lägerplatsen och när vi sedan kom fram hade vi sett till att beställa ett gäng nybakta wienerbröd till var och en. Glutenkillarna fick givetvis en rejäl chokladkaka att dela på. Visst ser det gott ut. Man lär sig att uppskatta det goda när vi lever så pass primitivt som vi gör.