Nu var det dags för våran hajk på lägret. 2 mil i helt fantastisk natur. Ni föräldrar ska verkligen vara stolta över era barn. Vandringen var ingen barnlek. Till en början var det väg och vi tyckte nästan att det lite B för att vi inte gick i skog och berg. Men vi ändrade väligt snabbt åsikt och det blev ett klättrande och letande efter bästa vägvalet och där vi fick hjälpas åt. Sista hundra metrarna gick vi intill en brant ner mot havet (där säkert några av er föräldrar inte hade velat se era barn gå) Jag och Susanne var efter på grund av Susannes stukade fot. Väl framme fanns det inte några träd att sätta upp vindskyddet och vi fick hitta en provisorisk lösning som faktiskt blev riktigt bra. Dag 2 var lite längre och det vi kommer att komma ihåg är nedgången för berget som vi uppe på. Julia måste ha ett jätteberöm för alla de gränser som hon har överstigit. De här "små" 98-or var helt fantastiska. Louise välte om man petade på ryggsäcken och som ledare få vara med om en så här lång vandring och se att alla genomförde hajk med ett oerhört kämpande är härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar